måndag 28 juli 2014

The Machine


Kanske tråkigt med ännu en jämförelse med Metropolis, men ibland är det svårt att undvika att reproducera myten om denna films enorma betydelse för sci-fi filmens historia. Många tydliga likheter, inte minst i den "kvinnliga" robotens både tillverkning och yttre:



I The Machine tycks dock en mer komplex bild av den mångtydiga människan/kvinnan men slutscenen med sin bredbenta gestaltning av den ömma "robot"modern vittnar dock att filmskaparna förväntar sig att vi reagerar på detta, och därmed är också våra könsstereottpa fördomar att betrakta som bekräftade.

fredag 28 juni 2013

Logans Run

Logans Run, eller Flykten från framtiden! Fantastiska miljöer och juste musik från tiden innan symfoniorkestrar med senromantisk musik ackompanjerade science fiction filmerna. Istället en massa fina gamla syntar! Miljöerna fina små modeller av bästa plast. Så kitschiga!!

Långt innan Foucaults teorier om diskursers makt över tanken lyfter de här frågan om vi kan föreställa oss något vi inte har ord för, eller omvänt hur ett litet ord lyckas få enorma konsekvenser! 

Tack TCM för gamla godingar!

onsdag 19 juni 2013

TCM idag!

Slog på TCM ikväll och fick mig ett sci-fi äventyr med en HAL-föregångare med lika ondskefulla ambitioner, om än något mindre komplexa. Fin onsdagkväll i alla fall: Logan's Run (1976) http://www.imdb.com/title/tt0074812/ #IMDb

lördag 29 oktober 2011

TRON LEGACY 3D - En hyllning till 80-talet.

Estetik - stiliserade strider om än med en tredimensionell högteknologisk matta över sig. Tydliga referenser till den förra filmen från 82.

Kvinnoroller - nutidens kvinna i form av Q. De sköna hjälpkvinnorna som skall klä upp Flynn innan han beger sig ut i kampen med programmen på "nätet" under ledning av CLU.

Vi har både det "goda och onda" i oss, en väldigt traditionell bild av hur vi ser på mänskligheten. Pappa Flynn som skaparen av CLU menar också att CLU inte alls är av ondska utan snarare är en kopia av sitt eget forna jag. Slutsatsen blir dock att perfektion inte går att skapa i en fast form utan är flytande och ständigt föränderlig till sin natur.

Logiska resonemang!

Science Fiction består som bekant av två delar, science och fiction. Själva fiction delen i filmer kan ta vilka olika uttryck som helst, vilket gör att genren är omåttligt spretig, vilket syns inte minst på tvtablån för TV4ScienceFiction, men mer om Fiction en annan gång. 

Science är ett ord som förpliktigar. TV-serien "Big Bang Theory" är väl ingen science fiction, men att det kretsar kring Science gör Sheldon väldigt klart uttryck för, även om detta egentligen är en fasad för att beröra det andra mer övergripande temat - "att vara nördig kille och också vilja ha ett vanligt liv vilket tydligen kan vara svårt...". I Big Bang Theory finns annars inte så mycket fiction, vilket väl är anledningen till att det inte kan klassas som Science Fiction men om något är tydligt i denna serie så är det att det logiska tänkandet och stringens är ledord som inte på något sätt kan ifrågasättas. Mer av detta senare skulle jag vilja se i science-ficiton filmer.

Jag såg nyss filmen Clockstoppers från 2002, inte på något sätt en högkvalitativ Science Fiction utan snarare än TV-films-science fiction. Precis som i en del högkvalitativa filmer så har den ett stort antal logiska felslut som man inte behöver vara vetenskapsman/kvinna för att förstå utan det handlar om att premisserna - så som de ställs upp i början av filmen - ideligen bryts och förändras. Det är alltså inte det faktum att "molekyläracceleration" skulle vara möjligt eller inte som jag ifrågasätter, utan snarare att man inte nöjer sig med en förklaring utan försöker bända begreppet för att på så vis kunna skapa skojiga scener i filmen. På liknande sätt satt jag med stor förväntan i biosalongen för att kolla på "Rise of the Planet of the Apes" men även här finns logiska luckor som irriterar, men mer på det psykologiska planet. 

Mer science i science-fiction alltså och då även det logiskt stringenta som jag menar innefattas av begreppet!

onsdag 3 november 2010

Caprica vs. Blade Runner

Blade Runner som jag just haft möjligheten att se om erbjuder många likheter med Caprica, uppföljaren i dåtid till de senaste årens kanske största händelse inom science fiction Battlestar Galactica. Caprica, som även Battlestar Galactica, bygger på existensen av robotar som har gjort revolt och ifrågasätter de regler och ramar som mänskligheten har satt upp, precis samma tema som i Blade Runner. Detta tema är för övrigt inte alls ovanligt, i synnerhet inte vad beträffar robotar som revolterar, men det gemensamma här är att de skapelser som mänskligheten gjort i form av robotar eller andra väsen är att de i båda fallen har mänskligt liv och att detta karakteriseras och mäts i form av känslor. Dr Greystone försöker febrilt att återskapa avatarer i en virtuell värld som även de tycks ha svårt att agera utifrån känslor på ett mänskligt sätt. I Blade Runner genomförst test på de så kallade replicants, mänskliga kopior som skapats för att tillfredsställa människors behov på olika sätt, att jobba för människan alltså.

fredag 15 oktober 2010

Kan vi föreställa oss framtiden?

Hur mycket är egentligen framtid i science fiction film? Hur stor fantasi har vi människor egentligen? När utmanar vi gränserna och när skriver vi in nutiden i framtiden så att säga? Sci-Fi tenderar att vara enormt tidsbunden och säger egentligen mer om den tid som filmen är gjord i än om någon framtid alls.

Kvinnosyn är ett ständigt återkommande tema att betrakta sci-fi utifrån eftersom det råkar vara så att det historiskt har varit mest män som gjort om sina fantasier om framtiden till film, och vad fantiserar män om i olika tider? Vad är ok att fantisera om?

I rymden hör ingen dig skrika, ändå låter det fantastiskt mycket om science fiction även när den utspelar sig i rymden. Ibland syntar och artificiella ljud och längre fram tycks vi tycka att symfoniorkestern är bättre på att färgsätta filmerna med toner och känslor.

Massor med roliga frågor att ställa sig som jag tänkte göra, men mest bara skriva lite för att det är kul att skriva lite efter att man sett en ny rulle, eller rulle och rulle, klickat på en ny fil kanske det inte alltför sällan borde heta!